En blogg - En berättelse...

Blogg med tankar från mitt arbete...

För mig, personligen, är bloggar ett verktyg för att dela med mig av tankar, reflektioner & tips i mitt arbete. Den första bloggen vi startade på min arbetsplats var "e-mentorerna på spaning", en gemensam blogg som ganska snart visade bli en blogg där några var mer aktiva postare eller skribenter än andra. Med hjälp av en blogg går det att bygga ett varumärke, för att varumärket skall bli hållbart över tid bör alla som bloggar i en gemensam blogg vara införstådda med det gemensamma ansvaret man tar på sig när man ska skapa något tillsammans. På min arbetsplats har vi bloggen e-mentorerna på Spaning som en tips- & tankeplats. Initialt upplevde jag att bloggandet fyllde en funktion för oss som arbetsgrupp: vi åstadkom något gemensamt att vara stolta över. Idag kan jag uppleva tryck på att presentera något fantastiskt ex varje vecka, vilket jag absolut inte gör. Allt har sin tid och mitt fokus online, med tankar och reflektioner - tips & ideér landar oftare på twitter idag. I starten av bloggandet var allt så öppet, allt var okej, formalia var det lite si  & så med...sen kom följarna...den ena efter den andra...så fler å fler...plötsligt en dag ser bloggandet inte likadant ut...publiken är en annan...arenan är så mycket större än var den var tänkt att vara...i mina tankar var det en blogg för att tipsa kommunens pedagoger om bra ytor på nätet. Plötsligt kom det kommentarer från än den ena än den andra som jag bara sett namnet på någonstans i olika forum på nätet. Ångest... vad ska jag skriva & berätta om som de här personerna kan vara intresserade av? blev frågan jag ställde mig. Då löste sig en knut - det jag tycker är spännande eller det jag är nyfiken på, är andra med mitt intresse med allra största säkerhet nyfikna på. Bloggen blev som en tipskatalog.

Jag bloggar ensam också, dels i den här kursbloggen men även på Ulrika på Skoldatateket. Den bloggen har ett klart syfte & mål som är tydligt för mig som skriver & för den som läser, den har en lagom stor arena för dem som verkligen vill ta del av mina tankar och tips. Visst, den är länkad till Skoldatatek men det känns okej. Jag sätter upp mina egna förväntningar på vad jag ska skriva om & i vilket omfång. Det går att pausa, skriva om en ögonblicksbild, om en produkt jag gillar eller om något hänt i mitt arbete. Bloggen är proffessionsnära.

Min upplevelse är att jag inte skulle kunna skriva offentlig dagbok på nätet, men i yrkesrollen & i varumärket är det en utmaning. Det är även ett sätt att få syn på sina egna tankar & att få respons. För mig som arbetat sedan 1988 i skolan & alltid skrivit sk "reflektionsbok" är detta en virtuell sådan - skillnaden är att jag utmanar mig själv att skriva mer proffessionellt...

e-mentorerna på Spaning

Att dela...

Att dela är ett sätt att överleva alla pappershögar...så här tänker jag:

I mitt arbete som e-mentor på Pedagogiskt centrum i Södertälje arbetar jag tillsammans med andra. Vi som arbetar tillsammans sitter ofta på olika kontor, i olika uppdrag, i olika byggnader, på avstånd... men oftast uppkopplade. Min närmsta kollega är oftast inne på kontoret, själv är jag oftast på någon skola - vi delar dokument för att överleva & inte tappa trådar, tappa information... Idag delade vi information samt anmälningslistor till en föreläsningsserie vi kommer att bjuda in kommunens pedagoger till - Om vi ska kunna vara en rörlig, snabb, effektiv, decentraliserad organisation upplever jag att har ett behov som google doc´s kan fylla.

RSS å ögon små...

Klockan tickar, klockan går - läser RSS så gott ögonen förmår...

Det finns så mycket att ta in, oerhörda mängder med information, information som jag förvisso valt att prenumerera på i mitt RSS-flöde i Google Reader. I mitt arbete omvärldsbevakar jag en del, för att lyckas hålla mig någorlunda uppdaterad inom vissa områden, var RSS en del av lösningen för mig. Dels för att spara tid, dels för att inte behöva leta bland alla mina bokmärken för än det ena å än det andra... Risken med olika RSS-flöden, för mig personligen, är att jag kan uppleva informationströtthet från tid till annan. Just nu, när jag tänker till & funderar riktigt på hur det varit & hur det är just nu, tänker jag att det var nog mer initialt jag blev trött. Nu har jag hittat en strategi för att hantera information, sovra & faktiskt till & med låta bli att läsa en hel del. Jag skummar igenom mycket, jag har hittat ett sätt att hantera mycket information på som jag inte kan beskriva. Det kan nog sammanfattas i ett par rader:

När det blir informationsöversvämmning = overload, stänger jag av. Precis som irl...

Webben som Pysselskåp...

I lördags satt jag uppkopplad & tog del av filmer i kursen & plötsligt hör jag ett surrande ljud, ljudet av en symaskin. Jag tar en paus, går ut till köket där symaskinen står - ingen syr. Då tittar jag in i vardagsrummet & där i soffan ligger vår 8-åring på mage med lap toppen framför sig och killen har fullt fokus på sömmen han syr...

Jag frågar: -"Vad gör du?"
-"Syr", svarar 8-åringen & fortsätter att sy med fokus på sömmen. Jag iakttar bara tyst. Sonen följer en streckad linje, går tillbaka & gör om tills han är nöjd med sömmen. Jag frågar: -"Är du på Spelo?" Tystnad. Sen säger han:-"Nä, det här är en annan sajt som syrran hittat". Han fortsätter att sy en ny söm. Sedan säger han det jag blir så häpen över:- "Det är ett annat företag som ligger bakom den här sajten". Han visar mig det virtuella kramdjur han syr  - jag tänker: wow, vilken färdighetsövning! Vi pratar om det vidgade textbegreppet i skolan - jag vill prata om det vidgade pysselskåpet också...

Jag deltar - därför finns jag

Efter att ha deltagit i kursen "Digital kompetens och lärande, IKT och pedagogik för det 21:a århundradet" under en uppstartsvecka, har jag många bilder som dyker upp på min näthinna. En av dem som dyker upp är John Seely Brown på temat "I participare, therefore I are"... i vardagen upplever jag att många jag möter i min egen generation inte har tagit deltagandet på webben på allvar. Inte ur unga människors perspektiv- webben ett socialt sätt att medkunskapa. Om du har lust, häng med en sväng och lyssna till Mr Brown i en föreläsning som ligger på You Tube. Föreläsningen är lite mer än 50 min, personligen kan jag gå tillbaka till just det här klippet gång på gång... att lära sig att bete sig på ett sätt för att kunna lära...som att pyssla...på webben...